Jag fick en liten kompis

Idag var uppdragen med ödesridningen enkla, så skönt för jag var uppgiven och kände mig riktigt dålig på spelet igår då jag tyckte de var orimligt svåra.

Jag skulle ha sönder en maskin och sen hjälpa pandoriska varelser att hitta tillbaka till en spricka.

Lagom svårt helt enkelt!

 Tycker dock det här uppdraget är lite obehagligt för jag avskyr verkligen ljudet av maskiner!

När jag var liten var jag livrädd för truckar (?!?) och avskydde att behöva gå förbi industriområdet vi behövde passera för att komma till huset där vi hade slöjd när jag gick på låg och mellanstadiet. Är ärrad för livet haha!

 

Efter jag hade gjort klart det första uppdraget så fick jag med mig en liten kompis, den här rosa lilla ljusbollen ville förlja med på äventyr och ville inte lämna mig och min häst ifred trots att jag gjort klart uppdraget. Kändes lite mysigt ändå, som en liten fe som flög med!

 

Sen uppdraget med de pandoriska varelserna, jag kallar dem rockor för de ser ut som det enligt mig.

Huuuuur mysigt? Jag tyckte verkligen om att springa runt där i skogen och fånga dem, nästan så jag blev besviken när jag klarade uppdraget.

Okej att det var en stor läskig grej som jagade mig i skogen samtidigt, men ändå?

 

Visst är de fina? Jag vill ha en som husdjur!

 Sen red jag runt med min lilla kompis, den följde med när jag letade arkeologiska fynd.

 

Är dedär ens en mänsklig uppfinning? haha